En liten filosofisk betraktelse om att vässa våra verktyg.

Jag hörde nyligen en historia om en ung man som vandrade en dag igenom en stor skog. På håll fick han höra ljudet av en såg som rytmiskt arbetade sig igenom trä. Då den unge mannen var nyfiken av sig, styrde han stegen mot ljudet.
På en öppen plats stod en gammal man och sågade sig långsamt igenom ett tjockt träd. Av vedhögen bredvid att döma, hade han hållit på länge. Den gamle mannen ägnade ingen uppmärksamhet åt den unge mannen som dock vänligt hälsade och gick vidare.
Efter några timmars upplyftande vandring i den stora skogen kom han så tillbaka till den öppna platsen där den gamle mannen fortfarande idogt arbetade med trädet. Då mannen, trots att det gått några timmar, ännu inte fällt trädet kunde den unge mannen inte underlåta sig en kommentar.
”Ditt sågblad verkar vara i slöaste laget. Varför vässar du det inte?”
”Jag har inte tid att avbryta nu. Jag måste få det här gjort någon gång!” sa den gamle utan att lyfta blicken från arbetet.
Den unge mannen lämnade skogsarbetaren och kunde länge höra hur sågen sjöng enträget över storskogen.

Vad kan vi då lära oss av denna lilla historia. Jo, att vi då och då måste ta oss lite tid att vässa våra verktyg. Annars går det inte att vara effektiv. Framför allt den som arbetar med kreativa beslut. Där saker ska bedömas på grundval av både rationella och känslomässiga argument. Man måste ställa sig utanför handlingarna och ta del av dem från distans. Läsa en bok, gå på teater, se en film, se en utställning. Inget är så nyttigt som att göra något som inte ingår i ”upplevelsebeteendemönstret”. Se en pjäs av Molière och häpna över det dramaturgiska handgreppet. Gå på en balett och chockas över den överlägsna kommunikationen i rörelsen och sinnets upplevelse.

Framför allt personer inom reklam och marknadsföring, som arbetar i en upplevelseindustri där det gäller att skapa en upplevelse i mötet mellan kunden och produkten.
När fick vi en omtumlande upplevelse senast?

Den lilla tid det tar att vässa våra verktyg kommer att spara timmar i skogen.

Ibland citerar jag Albert Einstein, som ofta sa att frågan är viktigare än svaret.
Detta kan belysas genom följande lilla historia:

En ledningsgrupp från ett företag befann sig på en resa till en konferensanläggning. De var uppdelade i två bilar. De hade kört rätt långt och på ett speciellt ställe så fanns det en ojämnhet som gjorde att den första bilen fick punktering. Det visade sig att bilen – som var en hyrbil – inte hade någon domkraft. En av cheferna som satt i bilen påpekade att man just hade kört förbi en bensinmack och att man kanske skulle skicka en man tillbaka till macken för att låna en domkraft. Sagt och gjort. Den yngste medarbetaren skickades, gående iväg tillbaka till macken.
Den andra bilen fick också punktering, men stannade på ett annat ställe utefter vägen. Även i den bilen saknades en domkraft. Grabbarna – eftersom det bara var grabbar i bilen – började diskuteras vad som skulle göras. Även de hade uppmärksammat macken, men så undrade någon om man inte skulle kunna lyfta bilen på något annat sätt, utan domkraft. Det stod en gammal lada på en åker bredvid och där fann man en tjock påle och med en sten från diket gjorde man ganska enkelt en hävstång. Två man lyfte bilen medan de andra bytte däck. Efter en liten stund var man på väg igen.

Vad säger då denna lilla historia? Jo, att med rätt fråga kan man lösa de knepigaste problem ganska enkelt. Och att en öppen diskussion alltid skapar nya lösningar.

Om konst

Konst är den högsta formen av kommunikation då den alltid måste utelämna den sista formuleringen till betraktaren. Betraktarens upplevelser gör konstverket komplett.
Därför ställer uppriktig konst fler frågor än den besvarar. Svaren lämnas till betraktaren.

”Lär känna din fiende och dig själv så kommer du att överleva hundra slag.
Om du inte bryr dig om att lära känna din fiende utan bara dig själv är chansen att vinna lite. Om du inte heller känner din egen förmåga så kan du vara säker på att gå din undergång tillmötes”

Sun Tzu, 500 f kr

Att ta reda på vad målgruppen behöver, vill ha, önskar, kräver, finner värdefullt, tänder på, tycker illa om, finner avskyvärt, associerar sig med, högaktar, förnekar, förringar, blir glad åt, blir oroad av, är den värdefullaste informationen man kan få för att nå fram med en kommunikation. Om man vet allt detta så vet man om man har förmåga, kapacitet, kompetens och briljans nog för att skapa en kommunikation som ger intryck som man hade tänkt sig.

De stora talens lag.

Det finns en lag i Universum som bland matematiker kallas ”De stora talens lag”. I stort sett bygger den på principen att man statistiskt kan finna gemensamma skeenden i alla tid/rymdrörelser.

Det finns faktiskt en hel bransch, försäkringsbranschen, som bara bygger på den principen, Det finns 9 miljoner svenskar. Försäkringsmänniskorna kan tala om, på en fjärdedels procent när, hur många av dem som kommer att dö inom de närmaste tolv månaderna – och hur – och var – och i vilka åldersgrupper – samt deras kön, hudfärg och religion. Det är ganska fantastiskt. Det enda de inte kan tala om är vem.

Alla vi andra har också de stora talens lag på vår sida.
Om vi placera oss som alternativ nummer två hos varenda tilltänkt kund och sedan systematiskt lägger nya namn till listan, kommer vi att enligt denna universella lag att bli framgångsrika. Principen garanterar att, om listan är tillräckligt lång, kommer det att finnas ettor som tappar marknad eller dör, går i konkurs eller förlorar sina distrikt av hundratals andra orsaker och som därmed faller under de stora talens lag. Vad principen inte kan tala om är vilka. Men lyckligtvis spelar det lika liten roll här som i försäkringsbranschen. Det enda som betyder någonting är att vi är tillräckligt uthålliga och tålmodiga för att lägga oss tvåa hos tillräckligt många företag för att ”de stora talens lag” ska kunna göra detsamma för oss som för försäkringsbranschen: Vi kommer att kunna skapa utomordentligt framgångsrika och förmögna företag. Om vi bara står tvåa i kön, i tillräckligt många köer, kommer vi förr eller senare att flytta upp till förstaplatsen, och det märkligaste är att det inte är många som använder den här strategin. Den fungerar inte bara i affärslivet utan också i privatlivet. Ja, i resten av Universum: och det är stort det.

Jerker